Softar stort just nu i sängen med min lilla laptop och lyssnar på min bejb Cudder.



Och jag är rätt glad, kanske för att det finas för våren, kanske för att jag är så otroligt peppad över sommaren eller så har jag slutat bry mig om allt.
Sommar och festival, det är nog det bästa som finns. Det ryktas om bland annat Kid Cudi till Way Out West. Om det så blir kommer jag skrika loss stämbanden av lycka.
Kan knappt tänka mig stå längst fram när han sjunger "Erase Me" eller "DayNNight"

Kid Cudi – REVOFEV Magic





Vill också säga VÄLKOMMEN Morris till tha family!
Köpte han helt random i en djuraffär och morsan blev inte så glad.
Helt söt ialafall.

någon annan som sett det programmet på MTV? if u really knew me. Det handlar asså om folk som åker till skolor i USA och hittar på aktiviteter för en hel dag, i slutet av dagen lär alla känna varandra och de utsätts för bra och positiva konfrontationer. Själv älskar jag serien och det som dessa människor gör i skolorna! Tycker mobbning är nåt av det hemskaste man kan göra och utsättas för och vi alla har ju vart mobbade eller mobbat någon annan någon gång i vårt liv. Frågan är bara om metoden faktiskt funkar, det är svårt för mig att tänka mig att allting bara förändras efter en dag, alla är ju verkligen placerade i fack i skolan.
Men ändå, älskar serien!

Tänkte dela med mig av min novell jag blev klar med, den är inte sådär jättebra men är ju ingen skrivare. Anyway jag la ner rätt mycket jobb med den so here it is :)

Ett vackert liv

Jag tar några djupa intensiva bloss på den dåligt rullade marijuanacigaretten som Dawan passar åt mitt håll och känner att jag blir alltmer berusad, jag passar den vidare till Sarah och häller upp det sista jag har kvar i spritflaskan och sveper allting som en shot.
Nu är jag lycklig, och om några minuter ska de börja släppa in folk in i lokalen och snart ska jag få se mitt absoluta favoritband jag alltid drömt om att få se. Mina närmsta vänner är med mig och jag börjar få syn på en väldigt snygg kille som flörtar med mig. Ja, livet är underbart just nu. Jag har aldrig förstått vad grejen är att vara nykter, jag vet bara att jag hatar det.
Ikväll vill jag bara komma bort från allting, glömma allting som har hänt och dränka mina sorger i sprit och marijuana.

På något sätt så trivs jag här, bland dessa tomma industrilokaler och dessa gamla, halvt nerrivna byggnaderna och gamla gator. Det känns som att denna sida av staden är orörd sen länge. Allting känns så gammaldags men ändå så nytt.

Jag känner den kalla vinden som smeker mot min kind och kollar på de vackra höstlöven som har blandat sig med regnet.  Ändå känns det som en varm sommardag så varm som jag är inombords.
Det kanske har någonting att göra med mitt onyktra tillstånd. Men jag vet att jag inte vill vara någon annanstans i världen just nu.

”Trish? Trisha? Hallå vad håller du på med?” Skrattar Dawan högljutt

”Hur stenad är du egentligen?” Utbrister Sarah i ett skratt

Alla skrattar instämmande och jag börjar fnittra som en liten unge.

Skratten ändras till glada skrik och jubel när vakterna äntligen har kommit för att börja släppa in folk i lokalen. Vi står längst fram i kön och det tar inte lång tid förrän alla vinglar sig in i lokalen på fulla ben. Jag sneglar lite på de andra och ser att alla är lika borta som mig. Vakterna verkar inte bry sig, ingen bryr sig.

Dawan lägger handen i min ficka diskret och ger mig ett falskleg jag ska få låna under kvällen så vi alla kan gå till baren innan spelningen börjar. Jag liknar inte alls bruden på bilden men bestämmer mig för att försöka prova på det ändå. Framme vid baren står en sliskig medelåldersman som ser riktigt otäck ut. Han frågar mig vad jag vill ha och jag svarar nervöst ”En starköl, Tack”. Han kollar på mig lite skumt men frågar inte ens efter legitimation.

Plötsligt känner jag hur jag går in i någon som får mig att ramla rakt ner i det kalla leriga golvet och hur jag blir dyngblöt av den starköl jag köpt åt mig själv tidigare. Jag känner ilskan koka inombords och jag är beredd på att starta igång det största slagsmålen i historia.
Jag kollar upp och då ser jag han. Den snygga killen som hade flörtat med mig precis utanför lokalen!
Ilskan försvinner när jag ser hans fina leende och söta smilgropar som kollar på mig med en min som säger allt. ”jag är hemskt ledsen låt mig bjuda dig på en drink”, sekunden efter sträcker han fram sin hand mot min och säger:

” Jag är hemskt ledsen. Låt mig bjuda dig på en drink?

Jag ler och svarar ja det får du gärna göra.

Vi slår oss ner vid ett tomt bord och vi börjar prata om allting mellan himmel och jord, samtalet flyter på hela tiden och vi märker båda att vi har samma intressen och samma åsikter om det mesta. Hans namn är David och vi sitter och pratar i 1 timme om arkitektur, gotik och gothmusik. Han drar mig intill sig och kysser mig kärleksfullt och viskar i mitt öra ”gud vad vacker du är”.
Jag känner en varm känsla sprida sig genom hela kroppen och jag blir alldeles pirrig. Vad är det som händer? Börjar jag bli kär i honom? Det känns som att jag är alldeles nykär och att han är mannen i mina drömmar.

Vi reser oss upp och beger oss mot publiken där det börjar spelas hög musik, vi ställer oss någonstans i mitten där det är rymligt och bra stämning. Ljusen börjar blinka i alla möjliga färger och bandet kommer ut för att börja sin spelning. Alla hoppar runt och är helt galna och exalterade medan vi står helt lugna och bara njuter. Han håller om mig bakifrån och kysser mig ömt på kinden.

Det känns som att han är allt för mig redan nu, jag får en känsla som om jag har känt han i hela mitt liv. Och att vi bara känt varandra i drygt 80 minuter spelade ingen roll för mig.

Efter ungefär halva spelningen tar han mig i handen igen och leder mig bort mot en mörkare del av lokalen där det inte befinner sig så mycket folk där han trycker upp mig mot den kalla väggen och börjar kyssa mig, han slutar en sekund och ler varmt mot mig och frågar mig om jag vill följa med honom hem ikväll.

Jag behöver inte ens tänka efter. Vad kan hända liksom? Att jag blir våldtagen eller? Haha, skulle inte tro det.
Jag ler tillbaka och svarar att jag jätte gärna skulle vilja följa med honom hem.

Spelningen börjar gå mot sitt slut och vi går ut ur lokalen, ut i den kalla höstkylan. Jag skakar av kyla men han värmer mig hela vägen till hans lägenhet som ligger strax utanför staden bara 20 minuters väg från spelningen.

Dörren öppnas till trappuppgången och stanken av urin och alkohol slår mig direkt när jag går in, det är klotter på väggarna och inne i hissen är det blodfläckar. Jag känner en sekund av panik och ånger. Jag kollar på honom och ser hans vackra leende igen.
Jag borde inte få panik, han kanske bara inte har råd med ett finare ställe? Hans lägenhet är säkert jättefin. Han kommer ta hand om mig.

Hissen stannar på andra våningen och han öppnar dörren till sin lägenhet.

Hans lägenhet är kall och jag känner en svag doft av någonting konstigt jag inte känner igen. Möbler har han inte mycket av och både hallen och vardagsrummet är stökigt. Ölburkar, sopor och smutsiga kläder. Det enda han har är ett bord, en soffa och en liten TV.
”Ursäkta röran, jag flyttade in nyss och hade inflyttningsfest häromdagen. Visste inte att jag skulle träffa dig så har ju inte hunnit städa.”

Även fast jag inte såg några flyttlådor så trodde jag honom. Det förklarar iallafall bristen på möbler.

”Det är lugnt, jag förstår” svarade jag.

Han visar mig hans sovrum och därinne finns inte mycket heller. En madrass, byrålåda och lite smutsiga kläder.

Vi går in i vardagsrummet igen och det är då han tar upp en plastpåse med vitt pulver i. Jag börjar bli nervös och långsamt kommer panikkänslorna fram igen.
Han skrattar lite och säger att det bara är för att han ska bli lite piggare och gladare. Han frågar om jag ville ha men jag tackar nej och säger att jag ska använda toaletten.
Han nickar och jag går iväg.

Jag går in på toaletten och tar upp mobilen för att ringa Sarah eller Dawan men min mobil har slutat fungera. Helvete, jag börjar få ännu mer panik nu.

Jag kollar efter ett fönster men hittar ingen utväg.
På väg ut råkar jag snubbla på duschdraperiet och ser att badkaret är helt nedsmutsat med blod. Min panik har nu utvecklats till extrem rädsla och jag springer ut med tårar i ögonen.

Jag springer in i David på vägen ut och hans ögon har förändrats. Han ser inte ut som han gjorde förut, det är någonting annorlunda med honom nu. Hans snälla ögon har förvandlats till mordiska och hatande, hans vackra söta leende har bytt form till ett hånflin och han andas tungt och ansträngt.

Han ser tårarna i mina ögon och han känner min rädsla, han verkar tycka om det.
Jag förklarar för han att jag måste hem nu och att jag inte vill stanna kvar.
Han blir arg och slänger ner mig på golvet där han skriker på mig att jag är värdelös, att jag har svikit honom och att han hatar mig. Efter det matar han mig med slag tills jag inte orkar göra mer motstånd.

Jag gråter och jag har ont, jag vill bara hem. Jag försöker en sista gång att ta mig ifrån hans grepp men jag lyckas inte.

Han lutar sig fram och viskar i mitt öra:

”Farväl.”

ååhhh jag är så otroligt trött på att plugga just nu! Tror inte jag suttit mig ner och skrivit någonting som jag senare lämnat in i tid på LÄNGE. Har suttit hela veckan och skrivit en novell och ett stort frisörarbete som handlar om hela yrket. Inte kul. Blev ialafall klar med novellen igår (kanske lägger upp den senare) men frisörarbetet är jag inte ens halvvägs med! Och det ska vara inlämnat på Torsdag.
Döda mig nu?
Nejmen ska försöka ta tag i skolan lite mer och skärpa mig nu, jag är så lat! Orkar ju aldrig göra det. Men det ska det blir ändring på från och med nu.

Idag har jag ialafall dissat skolan, mådde inte så bra när jag vaknade upp så bangar hela uppsättningen och mässan, orkade helt enkelt inte. Tyckte så synd om mig själv så satte mest framför datan och skrev lite och kollade på TV med en häägen-daaz glassburk i handen. Jag åt upp hela.
Sen fick jag skuldkänslor för jag hade ätit upp hela.
Sen försvann skuldkänslorna.
Sen åt jag pizza.
Och nu sitter jag här och har skuldkänslor för att jag har ätit glass OCH pizza.

Grym dag. inte.